HUVUDET NER OCH RUMPAN UPP

Nu ligger bebisen åt rätt håll i min mage 😉 så skönt! Både för att jag slipper ha ett litet huvud som vill upp under mina revben hela dagarna. Och såklart också för att jag förhoppningsvis kommer kunna föda “naturligt”.

Fast jag tar inget för givet, kanske snurrar hen runt ett varv igen… ?  Och utgången blir annorlunda, men just nu är jag glad över att allt ser bra ut och att vi är redo. Både här utanför och där inne.

Vändningen var en procedur, med ordentliga förberedelser. För att först och främst kolla så att bebisen mådde bra (både innan, efter och under vändningen) och sedan tittade läkaren hur bebisen låg placerad i magen.

Efter det får man ett muskelavslappnande läkemedel som gör att livmodern slappnar av, och viktigast av allt att jag slappnar av i magmusklerna. Det sista helt avgörande för att vändningen ska lyckas. Tackar all Yoga-praktisering för förmågan att slappna av och allt höjdhoppande för förmågan att hålla fokus.

Själva vändningen var över på en minut, men allt runt ikring gjorde att jag var rätt mör efteråt. Och väldigt hungrig 😉 eftersom att det genomförs på fastande mage. Mackorna efteråt, smakade därför sååå gott. Kan tänka mig hur gott dom kommer smaka efter förlossningen.

Vändningen gjordes på förlossningsavdelningen, så helt plötsligt blev allt så verkligt! Vi mötte föräldrar med sina nyfödda i korridoren.

Snart är det vår tur att åka hem med en liten bebis, för att inte tala om snart är det vår tur att föda. Hjälp! Häftigt, längtar och samtidigt väntar jag gärna lite till 😉 lyckligt ovetande om smärtan som kommer när hen ska ut.

Nu ligger alltså vår bebis på rätt plats och har hunnit bli 37 veckor gammal. “Bara” slutspurten kvar.

Innan vi får veta vem det är som har bott där inne 😉

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *