MIDDAG PÅ TU MAN HAND

Det är så mysigt och härligt att se barnen leka tillsammans, och oftast är dom väldigt fina med varandra. Och klarar jag bara av att ta ett steg tillbaka så brukar dom oftast lösa sin konflikter på egenhand. Men ibland går det såklart inte och dom   ryker ihop för minsta lilla och bara förstör för varandras flow. Därav härligt att ibland få tid på tu man hand för ett av barnen.

Och igår hade Loke och jag en stund hemma i harmoni. Jag lagade middag och han ville absolut sitta här och måla med vattenfärg. Jag tyckte att han kunde sitta med mig i köket, det ville han under inga omständigheter alls göra.

Hade syrran varit hemma nu – då hade det varit bråk om färg, penslar och vattnet hade definitivt spillts. Och det mest uppenbara, vattenfärgen hade hamnat på många fler ställen än pappret.

Nu – en kille totalt inne i sitt kreativa flow.

Som i lugn och ro kan blanda ihop sin favoritfärg – rosa. Otaliga gånger.

Använda alla penslar på samma gång.

och jag kunde som sagt laga middagen i lugn och ro – och titt som tätt slänga ett öga på min lille sötnos, helt inne i sitt.

Till middag blev det favoriterna – sötpotatis , halloumi (eller grillost) & Broccoli. Alltså Lokes favoriter, typiskt att Bente varken gillar sötpotatis eller halloumi. Hade ju varit smidigt om de hade samma favoriter, men det är tydligen inte så det funkar.

 

BLOGG IGEN?

För många år sedan bloggade jag, kändes roligt, fint att få dela min verklighet och version på mitt liv. Då höll jag på med elitidrott och hoppade höjdhopp på dagarna. Kände att jag behövde få ett kreativt utlopp, som för att balansera upp det sportiga jag sysslade med. Sedan slutade jag hoppa högt, fick barn och började pyssla med annat. Tillslut tog annat i livet över, jag kände inte längre samma lust eller behov till att skriva av mig. Instagram blev istället ett snabbare och mer lättillgängligt sätt för mig att kommunicera ut foton och text.

Sista månaderna har jag funderat på om jag inte skulle börja ta upp den här blogg bollen igen. Skriva av mig och framförallt börja fota mer igen. Saknar att fota, eller jag fotar massa hela tiden. Men jag saknar att fota bara för att estetik och känsla. Leta efter vackert genom kameralinsen. Och ibland fånga det där som jag ser i verkligheten och ibland blir det något ännu vackrare genom linsen.

För kanske har jag nu igen kommit till en punkt där mycket i min vardag handlar om träning, att det jag fotar främst handlar om att skapa träningsinspiration till er som följer mig på Instagram. Något jag tycker är väldigt roligt, men ibland kan jag sakna att bara dela foton bara för att jag tycker dom är vackra, och inget mer. Helt oviktigt egentligen, men ändå inte. För som en klok vän sa, världen är så mycket mörker – vi behöver få se vackra saker för att må bra också.

 

Sista tiden har jag tagit upp kameran lite mer frekvent. Fångat det som jag mött, och kanske tar jag upp bloggandet mer frekvent igen. Vi får se, jag får se.

 

I helgen var vi i alla fal ute på vägarna, för några ärenden. Dimmigt och vackert, visst?

På vägen hem stannade vi för att små och stora skulle få springa av sig en aning. Livsviktigt, att få andas frisk luft och fylla på sinnet med förundran. Förundran över hur vackert det kan vara en dag i början av mars.

Helt stilla och tyst. Minus då, två lyckliga barn som kutade runt och kastade sten, grävde i sanden och en hel massa annat skoj som du kan göra på en öde strand.

Tillslut fick vi med oss barnen hem, hem till mello och lördagsgodis.

TAPET LYCKA

Dåligt med uppdateringar här på bloggen. Men nu så har jag fått tummen ur att fila ihop ett inlägg 😉

För ett tag sedan gjorde vi ett sovrumsbyte, och Bente fick flytta in i vårt gamla. Bara för att det är mer praktiskt. Då passade vi på att även förgylla väggarna med detta vackra mönstret.

Lilla Bente bus trivs såklart bland blommorna.

Till morsdag tipsade jag om Hanna Wendelbos fina bok, och det är även Hanna som ligger bakom detta mönster. Serien heter Lyckebo och finns att hitta här hos Midbec.

 

Känns så mysigt att få skapa en liten sagovärld för lillan, och hoppas hon kommer uppskatta sitt lyckebo-rum längre fram. Just nu är det  mest jag som uppskattar det 😉 och är väldigt nöjd över att vi har fått in lite mönster här hemma.

Gunga gunghäst… det är kul, så länge man håller tårna på rätt sida hästen.

 

Just nu sover lillan så gott i sin säng, känslan av en sovande liten, den är magisk, en känsla jag inte hade kunnat föreställa mig innan jag blev mamma.

Måste gå och titta till mitt lilla hjärta.

Go natt från oss.